Tomt på gymmet

Det lackar mot jul, det märks på Sportlife. Inte lika hysteriskt som i september och innan folk börjar klä av sig och ska prova bikinin innan sommaren.

Vi i Team Cykelcity har nu haft avtal med Sportlife i drygt tre månader och jag kan inget annat än säga att deras gym håller bra kvalité. Jag har varit på Frölunda, Kållered, Alemdal och deras expressgym vid Mölndalsbro.

Ett av gymmen är rörigare med vikter och att folk inte plockar bort sina saker efter sig, men det beror nog på mer vilken typ av folk som är där och tränar. Alemdal är nog det som får bäst betyg av mig då det är gott om plats och två ställningar för skivstången att göra utfall med. Skönt att slippa köer!

Men gymträningen går bra! Lägger på betydligt högre vikter än förra året vid samma tid, ska bli skoj och se vad man hamnar på när det är dags att köra explosiva övningar med få repetitioner.

Imorgon blir det 70/20 intervaller med maxpuls i platta Mölndal. Dags att toppa formen till Sylvesterloppet och dryga tre veckor.

Nr 2 i samlingen

Turleen

Jag fortsätter att bjuda på vad som finns i mitt förråd. Denna gång har vi kommit till min vintercykel.

Om jag ska ge henne ett namn får det bli ett rikligt white trash namn som Turleen. Tidigare ägare som misshandlat henne är Lasse på Cykelcity. Hon bytte ägare för en tusenlapp så Turleen är verkligen inte dyr i drift.

Hon har dålig smak, skärmarna är slitna och kompislappen är hjälpligt lagad med silvertejp. Inga dyra attribut förrutom klingan som syns och ger en viss blingfaktor som är en Dura ace! Resten som inte syns är plockat i lådan med bättre begagnade saker och bromsklossar från Biltema.

Dura ace, bling bling på vintercykeln

Makeupen börjar flagna och kedjestagen är nakna in till bara metallen, flaskstället är tillbaka böjt efter en vurpa och därmed måste flaskan skruvas ned medsols för att sitta fast.

Hon knirrar, växlarna kärvar och går ej att smekas i utan med fördel kastas i med ett rassel mellan stora och lilla klingan.Men Turleen gör sitt jobb, hon får minimal kärlek och omvårdnad av sin partner och då är det väl inte konstigt om hon protesterar i mellanåt.

Med Turleen syns jag bara under den mörka årstiden mellan oktober och april.

På begäran

På den sista söndagsrundan fick jag frågan om hur många cyklar jag äger av Björn Fredriksson. Tyvärr så kunde jag inte svara på rak arm hur många jag har stående i källaren till min flickväns förtret varje gång hon är nere i förrådet då dessa måste flyttas för att få ut lådorna i hyllan.

Sedan måste ju begreppet vad en cykel är redas ut.

Är det när en ram är komplett med hjul eller räknas en ram som en cykel? Om svaret är inkl hjul så är antalet fyra och dessutom finns tre ramar hängandes.

Så vad är det då som finns i gömmorna? Vi börjar med denna:

Min Eleanor är min Crescent med komplett Campagnolo Nuevo Record från början av sjuttiotalet i mycket fint orginalskick. Endast en tidigare ägare och pedantskött. Köptes för en spottstyver i Ljungskile i somras och efter detta fått sig en välbehövlig ansiktslyftning med svinto, Autosol och vax. Detta tillsammans med en ny linda och ett par tubdäck var hon klar för att rejsas med. Även påsen till reservtuben är orginal. En brödpåse till Kärnmjölkslimpa från Konsum i fabrikat Blåvitt har hängt med sedan början av 80-talet och sitter lika bra där 2009 som när cykeln var modern för ett kvarts sekel sedan.

I höstas körde jag ett lokalt tempolopp med henne och fick ett snitt på 43km/h på 10 kilometer men för dessa saker kommer jag hålla henne undan för i framtiden. Med Eleanor kommer jag mysa runt på lugna sommarturer för att fika och glänsa med när jag blir gammal, grå och överviktig och gnälla på att allt var bättre förr. Svära åt alla sådana där nymoderniteter som carbon, högprofilhjul, elväxlar och annat onödigt krafs som man inte behöver. Tacka vet jag svenskt flygstål med Nervexmuffar.

Brutet löfte

Lovade att aldrig springa med nummerlapp för tre år sedan. Detta löfte hölls tills idag. Är förbannad på mig själv men nu är jag anmäld till Sylvesterloppet den 31 december. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv men jag har aldrig sprungit 10 km på tid och är det någon gång jag ska slå ett bra pers på distansen så är det i år.
Löpningen har gått bra hittills och med lite mindre vikt runt kaggen att släpa runt på går det fortare än tidigare. Och det är faktiskt kul med!

Träningen går in en ny fas. Lite tyngre, lite mer tid på cykel men också dessa underbara 70/20 intervaller runt 95% av maxpuls de närmsta veckorna med löparskorna.

Backig söndag

4 timmar distans med över nordsidan på Lygnen från öster mot Fjärås innebär lite backar som ska besegras. Så var det idag. Gott att det var lugn vecka så benen var fräscha då det enda jag gjorde var igår var att lyfta lite skrot på Sportlife.
Då cykelhandlar'n har kommit på att det är endast en månad kvar till han, brorsan och hela teamet i Team CykelCity.se åker till Gran Canaria för två veckors träningsläget höll han inte igen.
Den tunga Eddie Merckx crossen var nära total utmattning i aluminiumen då backe efter backe forserades i ett ursinnigt tempo. Att ligga på rulle idag var inte en dans på rosor. Men vill man slå cykelnasarbror modell äldre från Eslöv i backarna på Gran Canaria finns det inga genvägar. Och gubben är verkligen på G, bättre form har jag aldrig sett honom i!

Fyra härliga timmar fick jag ihop dörr till dörr och med alla gliringar man får från bagarn från Meros och teddybjörnen Fredriksson gör det hela lite roligare och man glömmer bort hunger och att man sitter med dyngsura vantar och fryser.

Och ja Björn, det kommer ett blogginlägg senare med mina vrak som finns i källaren komplett med vad dessa ska bli och vad dom heter!

Jag har bestämt mig

Det blir en Cervélo P3 till nästa säsong. Självklart levererad av Cykelcity i Göteborg!

Vad jag än läser på nätet om olika tempocyklar kommer jag tillbaka till P3:an. Den ligger bra i pris och när jag pratat med de som kör den idag är det ingen som är missnöjd. Den är styv, hal och lätt att få till en bra sittställning på. Kort och gott en jäkligt bra ram!
Nu återstår det roliga att bestycka ramen. Klart är att det blir en 10-delad Campagnolo sats. Blir både enklast och billigast så då jag kör 10-delat Campa på linjecykeln.

Är också lite sugen på att kolla vidare på Rotors ovala klingor så är det någon som har erfarenheter om dessa hör av er!

Carlos Sastre's P3 med Rotor

Min adventskalender

Ett år går fort. Då det är dags att bjuda på nyårskavalkader och julkalendrar får väl jag också göra det. Så här kommer Glenn Dahls julkalender. Jag börjar med Januari till Maj här. Resten kommer senare här i december.
2009 var första året jag tränade till 100% efter ett träningsprogram utformat efter mina förutsättningar och önskemål. Mattias Reck från Balansera hjälpte mig att lägga upp programmet efter mina mål och hur mycket tid jag kunde avsätta till träning. I snitt under vintern var det strukturerad träning fem dagar i veckan, blandat styrketräning, löpning och självklart cykel.

I mars åkte jag, Martin Hertzman och Erik Seadén till Spanien för sju dagars träningsläger. Där fick vi ihop nästan 30 timmars mängdträning och välförtjänt sol och att få damma av sommarcykeln medan de där hemma harvade på vintercyklarna.

Resten av mars gick träningen över från intervaller under tröskeln till intervaller med hög puls för att få in tävlingsformen.

I slutet av April var det tävlingspremiär!
Hilleshögstempot i Landskrona på 15 km gick bra, precis så bra jag ville. Att ha tränat och bloggat om vilka mål jag kände jag att jag hade press på mig och första loppet är alltid nervöst. Var står man? Är det någon annan som blivit bättre? Men jag höll, jag vann med 52 sekunder och hade bara tre man före mig med bättre tider. Alla i elitklassen.

Linjeloppet samma helg gick åt helvete, rullade in långt bak i klungan. Perfekt väder och ingen vind gjorde att banprofilen var för lätt. Det enda jag kommer ihåg av detta lopp var när en kille utnyttjade att det stod en ambulans på banan för att hjälpa en kille som kraschat. Lågt… Mycket lågt!

Nästa tävling som är en av årets höjdpunkter. Hammarö 3-dagars. Jag, Picco och Hertzman var anmälda och totalseger var mitt mål. Tyvärr så fick Hertzman kasta in handduken pga sjukdom och på startlinjen var det bara Picco och jag. Inga bra odds för att ha kontroll på ett linjelopp men försöker man inte så kan man inte lyckas.
Prologen på fredagen var det 99% satsning, men inte chansa i de tvära kurvorna och gå på örat. Andra plats blev det och bara slagen med ett par futtiga sekunder.
Tempoloppet var fullt ös och maximal körning. Då etappen endast är 11 km och det ges 30 sekunders bonus i både GP och linje etappen till segraren är det här jag ska ta in tid så jag kan smyga med i GP och linjetappen. Ett helt okej lopp, inget att klaga på men inte perfekt gjorde att jag gick upp i totalledning med 14 sekunder. Ledartröjan var min!

Tyvärr så gick inte resten av tävlingen hem, Jeansson från Oskarshamn CK nöp bonussekunder på GP loppet och det räckte för att han skulle ta totalen med sex sekunder före mig. Att vara två personer och hålla ihop en klunga var en övermäktig uppgift då det är ledartröjans lag som är ansvariga för att plocka attackerna. En utbrytning gick i väg och därmed rök mina chanser. Det enda alternativet för mig att vinna var att plocka bonussekunder på etappen. Och så blev det inte.

Jag kom tvåa och segern i Hammarö får jag ta 2010 istället.
Fortsättning följer.